Picasso: The rape of the Sabine Women

(ur Hundarnas timma)

”Jag kände igen stönet, det var något i det som fick mina celler att minnas.
Mitt hjärta slog vilt och jag svettades samtidigt som jag frös krampaktigt. Det stank starkt av skrämselpiss. Borta var alla söta tankar om gulliga ponnyer, i stället fanns där en mycket påtaglig skräck som gjorde alla former och figurer groteska.
Jag måste överleva det här för nu hade jag kommit till en gräns. Jag ville faktiskt inte längre bli våldtagen, inte övervakad, ägd eller söndrad.”