Vargtimmen – ni vet ögonblicket på natten – där kring fyratiden – då så många av oss mångalna och andra är vakna, ängslas, får de hemskaste tankar och mest obehagliga vakendrömmar… kanske förvärras av hundarnas timma?

För skillnaden är liten men ack, så väsentlig; timman kryper in i dig när som helst. Den är ett tillstånd, eller en vetskap, en hemlighet kanske. Obehaglig, men du väljer. Den är också en bok som jag skriver just nu.

Vad timman handlar om? Ja, inte demoner, inte varulvar, ingenting konstigt, bara gammal och tvättäkta mänsklig ondska. Någon kunde kalla det tomtar på loftet. Andra vet bättre.

Bli inte skrämd, jag lever med hundar. Både Kvinna med hundar (en novell som finns publicerad på ensidatill.nu) och och boken Hundarnas timma  (en psykologisk thriller/roman som ges ut på Vaktel Förlag i augusti) är helt fiktiva påhitt. Hundarna har inte gjort någon förnär.

Här ett litet smakprov.:

Och då XXX trodde att hon hade givit upp, att han äntligen skulle få ge efter så eggade hon och eggade igen och han skrek och det var himlen som öppnade sig och de föll utan botten. Och hon tog ord i sin mun, ord som syster och bror, ord som gjorde det farligt. Fräck var hon, den ormen. I blicken, men i rörelsen också. De var överallt de två. På honom, på varandra. Och han fullgjorde sin plikt och de skrek och de bad. Han sjöng Ave Maria och han sjöng för dem alla.

Fenrir av Eric Leraillez