Melankoli och fåfänglighet (mininovell av Martin Glännhag)

Om hösten faller bladen. Torra, skrynkliga och knastrande. Ett frasande regn av sprakande färger. Brunt, gult, orange, rött, purpur och svart. Rynkiga ådernät som en gång fyllts av livgivande vätska. Ett utdraget dalande av förgängelse. Tiden går och liv förgås. Genom september, oktober och november går vi från ljus till mörker, från sommarens solbelysta ängsblomster till vinterns djupfrysta krypta. Vilken årstid av melankoli och filosofiskt grubbel! Här finns, åskådligt och kännbart, beviset för att allting är fåfänglighet. Här ligger det som var grönskande, en matta av vegetabiliska lik utelämnade till förmultning på höstens dystra slagfält. Och jag måste kratta undan sattyget!

Annonser

Om mia bergenheim

Välkommen till paintaword! Här målar jag världen med ord i en härlig blandning av känslosam livslust, bubbel, humor, psykologiska vibrationer, svåra teman och mycket däremellan.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s