det var något som tassade i
månskenet, precis där bakom
berget, eller kullen, där
hon inte vågade väcka
honom
som inte hade sinne för
men i springan mellan molnen
var ändå något
och
hjärnhalvorna kunde inte säras så då
gav hon upp och särade
på benen i stället och hur
det var med den saken så
kunde inte tassandet sluta och det blev
små små miniatyrfotspår
precis där bakom, där
ingenting kunde hejdas, precis
där allting kunde ske