den vidöppna
horisonten; det grönblåa underbara som
alltid har lockat, dragit,
kallat

och det var just då som
det klarnade men det var
i det förgångna

i nuet var det kallt och
från en annan tid, en annan
vinter men i mig sjöng

lockelsen, den starka;

och jag var pärlfiskaren, flickan, och
den svarta flätan var lika stark mot min
bara rygg

men det var då det begav sig för
vi dansade inte alls och havet
vred upp skum men alldeles för
tamt och ingenstans sjöngs

sången men det gjorde ingenting för
vi var och
det grönblåa, underbara
också