
Bild Amedeo Modigilani: Marcelle

Bild Amedeo Modigilani: Marcelle
vill duga, vara som
höra till. Ensamhet; förbjuden!
aldrig aldrig aldrig; inte det,
alltid det andra:
(smarta brudar vet)
tvetydiga, hesviskade
hemligheter, lagomlåtsasgilla,
alltidalltidalltid vara nästan
åtkomlig; för andra,
kramadansavidröra utan att någonsin
gå för långt;
(kraften luktar eller existerar,
styr
drarsöndrarförstör – snälla, tryck
delete)
Nu! Hör, vakna, se upp: Vittring,
underlivet bultar, dunkar med i hettan, ”Can’t
get no satisfaction”! Fan, hjälp!
– spela korten enligt given,
taktikera med trumf och ess
( – använd
intimiteten;
säraöppnadela)
ta för dig, låt dig inte
knäckas, vickaputablinka, var söt,
underhållande, intressant, utmanande;
dölj dina rynkor, sår,
värderingar, rocka loss, ta till dig, ta
för dig, njut;
Go,
Girl,
go
(omfamnad av nattens mjuka lakan
spelar brudgummen en
roll)

Eric Leraillez – Femme http://www.e-mage.fi
Den lilla prinsessan
lade huvudet på kudden
Somnade
lycklig i vetskapen;
Imorgon skulle bli
en lika bra dag
Men prinsessan,
hon dansade
i sin rosa klänning
virvlade hon runt bland
kastruller och matos över
det dammiga golvet som
blev en balsal,
allraminst
En smått makaber tankelek (mininovell av Martin Glännhag):
Den mänskliga artens existens ligger till större delen i det förflutna. Den förgångna tiden ökar ständigt medan nuet förblir samma korta ögonblick. Framtiden existerar endast när den övergår i nuet och omedelbart därpå blir förgångenhet. Den ojämförligt större delen av mänskligheten är också den som redan har avlidit. Således existerar människorna, med några individuella anomalier som undantag, i det förgångna såsom döda. Logiskt och statistiskt är resonemanget ovedersägligt eller för att citera några ord som självfallet yttrades av en död människa i det förgångna: ”Vi är döingar på permission.”
I det klaraste
skimmer, i
blossande hägring,
i det glittrande kittlande
förnimmer jag strimmor
av spröda små glimtar
(som trollsländans vingslag
i mitt sargade
sköte)
för jag anar, min
älskade;
i din
aura, min
älskade:
flyger jag
fri

eric Leraillez – Juhannus http://www.e-mage.fi
järvi peilinä, taustalla
lumpeet, sudenkorennot
leikkivät, lentävät, elävät
tätä hetkeä, omaansa ja
hennon siniharmaana vesi
kutsuu, kuulen kuiskaukset,
lupaukset, muistan pehmeän
kosketuksesi, haluan tuntea
mutta metallinhohtoinen kylmyys
kertoo uutta, pelästyttää, kaukana
airo rikkoo pinnan; vene
työntyy kohti rauhaa
epävarmana pyörin, ehkä etsin
mutta mitä, miksi, järjetöntä,
järven järki ainoa, aina sama,
hellä, herkkä, hyväilevä
alasti sieluni, paljaana ihoni, vapaana
hiukseni, varpaani koskettaa
pintaa, rikkoo peilin, piirtää
renkaita mutta jokin on
tulossa, uin kohti, en väistä
väistämätönta, kohtaan sylisi, annan
sinun; kanssasi palelen, pelkään, kuulen
sirkkojen viulunsoiton
erilaisena, kuiskailen omin
sanoin, olen peilin toinen
puoli, vedenneito; kylmä,
kykenemätön

Teckning Eric Leraillez http://www.e-mage.fi
Uppbyggt, uppmätt
i oändliga dagar, timmar, minuter,
noggrant planerat, fullständigt
klappat och klart
Uppnådda mål med
bostäder, resor, bilar, och mera, ännu mera,
gin&tonic och möten och
mysiga stunder, levande ljus och
Rosor förstås, och
äktenskap och barn, och
Innehåll, dessutom,
kultur, karriär, mellanmänskliga relationer,
livet, ja
i sig
ingen dum idé