Som en enorm gräddtårta tronar Svenska Teatern i hörnet av Norra Esplanaden och Mannerheimvägen i centrum av Helsingfors. Tvärs över gatan ligger det anrika varuhuset Stockmann, vars framtida ekonomiska öde tycks gunga i vågskålen. Bakom teatern breder Esplanadparken ut sig och i andra ändan av parken ligger Salutorget.
Igår täcktes parken av grådaskigt slask. Trottoarer och gator var våta. Efter vinterns noggranna sandning fastnade vassa gruskorn i kängornas tjocka sulor.
I mitt hjärta var det sommar. Blomsterrabatter prunkade, gräsmattor doftade. På utomhusscenen uppträdde J. Karjalainen och över torgförsäljarnas orange tälttak skriade måsar. Solglitter i vattnet, utländska röster, vackra kvarter, barndomsminnen och turistfällor så långt ögat nådde.
Tyvärr blir fällorna och boutiqerna allt färre, i centrum slår många affärer igen. Restauranger och caféer stänger – men, istället kommer nya. Hoppfulla krögare tror sig lyckas där andra misslyckats och jag håller tummar och tår för dem.
Jag hoppas på liv och rörelse, mat och dryck, kultur och kulturella blandningar, idéer, färger, gammalt och nytt, billigt och dyrt, människor i samverkan, platser där man skapa tillsammans, umgås tillsammans, dansa och skratta. Jag önskar pulserande stadsliv, nytänk, sociala sammankomster och välkomnande armar.
* * * * * *
Igår blev jag bjuden på teater till gräddtårtsbyggnaden av min nästansyster, min fina, födelsedagsfirande vän.
Pjäsen Läkaren kändes som ett vågat val i crème de la crème-miljön.
Och! Valet var perfekt, kontrasten underbar! Svenska Teatern vågade verkligen språnget rakt in i samhällsaktuella och svårhanterliga strömningar. Woke är ordet, allt handlar om woke, i samhället, utanför, i pjäsen.
Vad är då woke? Jag frågar Google och isof.se svarar så här:
Woke kommer från amerikansk engelska och började användas också i svenska medier omkring 2016. Den som är woke är medveten om rasism, orättvisor och diskriminering. I vissa politiska kretsar används woke nedsättande (på ett liknande sätt som uttrycket politiskt korrekt kan användas).
Woke är ett direkt lån från engelskan och förekommer än så länge inte i svenska ordböcker, men tas upp i Nationalencyklopedin.
Uttrycket woke är bildat av verbet wake (’vakna’) och har sitt ursprung i afroamerikanskt talspråk.
* * * * * * *
Jag tyckte om föreställningen. Att ingenting var självklart beträffande kön, religion och ras, det thrilleraktiga tempot, den avskalade dekoren, känslan av film. Skådespelarnas intensiva rolltolkningar höll ihop pjäsen och Anna Hultin absolut strålade i huvudrollen.
* * * * * *
Efter den sammetsklädda stämningen verkade fredagskvällen ruggig.
Jag drog jackan tätare omkring mig, huttrade och såg min vän göra likadant. Vi skrattade till, fukten och mörkret var lika täta som i november men vädret gjorde ingenting, vår inre mysfaktor brydde sig inte om sådant.
Efterteaterkänslan skulle firas, det var det som gällde. Babbel och djupisprat, livslång vänskap, allt det som alltid hade delats, allt det som hade upplevts.
Vi hade bokat bord på restaurang Casa Larga.
Hotellmiljö, bardisk skild från restaurangsidan, aningen stelt men läget i närheten av järnvägsstationen bra. Spanska rätter, spanska viner, ett och annat gott på menyn.
Födelsedagsfiraren valde tapas, jag tog en räksallad. Hon sippade på ett glas rött, jag drack vitt. Inne i restaurangen var det varmt, belysningen var gul och dämpad. Vi satte oss vid ett stort fönster, jag skalade av mig halsduken, hon hängde upp ytterkläderna. Vi pratade, pratade, inflikade, samtalet bytte ofta riktning som det gör då man känner varandra bra. Vi pratade om pjäsen också, om sådant som syns eller inte, märks eller inte, gör skillnad eller inte.
* * * * * *
På andra sidan glasrutan, strax utanför restaurangens tjusighet mot en vy av taxi- och polisbilar tycktes en ensam själ försöka göra intryck. Kanhända hade han inhämtat sitt mod från hörnet som polisbilarna bevakade, hörnet där det gick att köpa sådant som gör en berusad, beroende och tillfälligt lycklig.
Jag suckade. Min vän vän förtydligade med ett vänligt leende.
“En gatukonstnär som vill skapa något nytt.”
Jag önskade att det var jag som hade tänkt så, att jag hade varit öppen, fördomsfri.
Den unga mannen bar lösa, mörka kläder och upprullad Jack Nicholson-mössa. Han vinglade betänkligt men som han försökte! Med snubblande framåt- bakåt och sidosteg uppförde han en liten dans. Han knackade på fönstret, snurrade runt, viftade med armarna, upprepade proceduren, om och om igen.
Cigaretten han coolt bar bakom örat föll ner på trottoaren varje gång han utförde sin performance. Ciggen måste ha blivit blötare och blötare men varje gång tog han upp den och varje gång tryckte han tillbaka den småningen rätt böjda, allt mer gulnande cigaretten bakom sitt högra öra.
❤
Sundström
paintaword 