Author Archives: mia bergenheim

Hej, Harlekin, vet du vad vänskap betyder? Du som bedrar, du som sviker, du som är otrogen, du som ljuger? Du, som säger dig vara den egen bästa vän? Ja, då så, min vän Minns alltid att finnas där för … Fortsätt läsa →

Tanten hade fattat sitt beslut och därmed tog hon steget ut; tänkte i sitt sinne ”Det är min tid nu, nu är den inne” och det var därför som det hände att tanten liksom helomvände: Hon gjorde just så som … Fortsätt läsa →

och hur jag än vänder och tvekar och frågar står du stark där du står mina färger, min längtan min uppdämda saknad blir droppar så heta, de droppar i ljuset, i purpur och silver, i bronsrött och guldglans i himlar … Fortsätt läsa →

Du kom med guld och diamanter, sa försök för en gångs skull att förstå. Och jag tänkte på guldet, diamanterna och jag tänkte på den blodröda rosen, den som en gång var jag Och jag visste att sådant som stelnat … Fortsätt läsa →

Men jag som har älskat och jag som har lärt mig, jag frågar ödmjukt såhär: Vem minns urmänniskan, den primitiva, vem minns Henne, som ännu har lusten, den råa känslan, den där himlens portar öppnar sig och den där hon … Fortsätt läsa →

En gång det hände sig som så: (vidden av detta kan nog få förstå) Tanten blev förälskad, det sa klick, det hela skedde på ett ögonblick På rosa moln flöt tanten fram, blev en Dam, en underskön Madame med en … Fortsätt läsa →

Tanten gillar diskussioner, milda åsikter och höga toner, olika infallsvinklar och debatter, dova trumpetanden och ljusa tjatter Att våga se sig om, att våga tycka kan vara beståndsdelar i tantens lycka; hon gillar ett och annat, även ohemult; Om ett … Fortsätt läsa →

Lite vidskeplig är tanten allt, aldrig direkt från hand till hand hon räcker salt och om det händer att gatan korsas av en nattsvart katt tanten över axeln kvickt ses spotta – annars kan ju oturen bli odräglig, helt utan … Fortsätt läsa →

Tanten ogillar sura miner, erbjuder apelsiner; varma drycker, vitaminer som kur mot allt det kalla, bittra sånt som får själar att klaga, rentav söndervittra Så då det regnar, riktigt plaskar, öser ner eller snöslaskar tanten plockar fram sitt paraply, det … Fortsätt läsa →

Tanten var ju inte en som blev uppgiven, nej, för sådant var hon alltför stolt och driven Och mat behövs ju alltid om man ska klara sig, så tanten kockade, ja, banne mig Hon tillrättade och lagade det ena och … Fortsätt läsa →