Author Archives: mia bergenheim

den vidöppna horisonten; det grönblåa underbara som alltid har lockat, dragit, kallat och det var just då som det klarnade men det var i det förgångna i nuet var det kallt och från en annan tid, en annan vinter men … Fortsätt läsa →

Gråskalan är mindre självklar I dag diskuteras narcissism eller narcissistisk personlighetsstörning en hel del. Fenomenets omfattande popularitet beror nog på att så många av oss i olika sammanhang har stött på människor med den typen av personlighetsstörning. Störningen finns hos … Fortsätt läsa →

vi är alldeles för sent ute men det stör inte oss för vi faller som furor och förälskar oss och gör allt sådant som får folk att rodna av bara tanken men vi drivs av vår kärlek eller lust om … Fortsätt läsa →

jag påminns om Philip Marlowe och de andra som drack whisky, sköt med Coltar och älskade välsvarvade damer med karmosinröda läppar och sexrunda magar i tunna negligéer, sällan nakna i mig bränner vinet, eller kanske dina röstraspade vibrationer, jag kunde … Fortsätt läsa →

Jag föll och jag föll och jag fortsatte att falla och dina ögon var ständigt där för mig att drunkna i och hela du, din mun, din kropp, dina händer, din doft, din röst och jag föll till källorna, de … Fortsätt läsa →

Doften är alldeles speciell, just den som alltid påminner om Riket men egentligen eller antagligen är den bara signifikant för vissa delar eller områden eller hus, gamla, byggda av stenar i gulgrått eventuellt en kultur som egentligen har försvunnit men … Fortsätt läsa →

”Kärlek är vana och längtan och har ingenting med verkligheten att göra” sa min stora kärlek. Till det hade jag naturligtvis kunnat kontra att kärlek består av kemi, hormoner och behov men det hade fått kärleken att låta som en … Fortsätt läsa →