Author Archives: mia bergenheim

kura, ligga tättintill, som visdomslandets vidd; själens röda tundra   sköljas över vasst, hårt, fult, skrämmande: Lustas åtrås, sprängas,   leva blommors prunkan, doft; sjunga havens dova kärleksmelodier   måla hällars mjuka; morgonvaknads droppar, tunga, söta, starka   Våga hösten … Fortsätt läsa →

Idag fick jag ett budskap som verkligen berörde. En av mina dikter har blivit översatt och läst på en begravning. Så stort, så fint, så sorgligt, så sprött. Å, att få tillföra något för någon i sorgens stund. Att få … Fortsätt läsa →

utsträckta händer framför mig, förväntansfullt; i otakt är fötterna, slintar i högklackat vasst, trottoaren är blankvåt som en spegel, som min själ, som det som ska, som jag ska omfamnas, skyndar nu, känner hur ögonen lyser och gatlyktornas sken gör … Fortsätt läsa →

1.  Jag förstod att jag måste klara mig själv, från och med nu fanns ingen där för mig. Alla ord man sa hade ingen betydelse, snälla ord var oftast lögn och elaka ord var avsedda att såra och söndra, det … Fortsätt läsa →

Dånar fram, dånar, vräker sig fram, tränger och vägen viker ut sig bred, karg, oändlig Highway to hell, höga klackar, parfym diesel svett morrandet i motorn en ilande sekund här och nu, nästan, men inte alltså ännu kvar i alla … Fortsätt läsa →

Mig Lockelsen kallar, mjuk smeker min själsgrop: ”så kom, ack, så kom…” Och jag kittlas och frestas men med helt annat tempo Äventyret nu pockar, önskar ”kom upplev, kom lustas!” och det finns något kraftfullt, något utöver kommer så Möjligheten, … Fortsätt läsa →

kaislikon kaunis kuiskaus läpinäkyvänä sarastaa, kipinöi, säkenöi, ohraisen kultaisen kuumana sinä siellä syvyyksissä, kaukana sukellat, uit, leikit kenties; sinisessä meressä, vedessä, kuultavassa simpukat sulkevat sisäänsä veden vallan, turkoosisen, haikean kalliolla harmaalla, jyrkällä jykevällä kehoni turvallisena, mutta liekkiisi kietoutuneena ratsastan tulivuoren … Fortsätt läsa →

Surret i mig ökar, och det är alla instängda smärtor, alla oupplevda liv, all undangömd glädje, alla oälskade kärlekar Det är alla kontrakt, och alla regler, det är allt som begränsar, sådant som kräver Och där står jag i duggregnet, … Fortsätt läsa →

”Höst…” ”Tröstlöst.” ”Sannerligen.” ”Säkerligen.” ”Oundvikligt.” ”Outhärdligt.” ”Mörkt.” ”Kallt.” ”Fuktigt.” ”Blåsigt.” ”Regn och frost.” ”Rasslande löv och stinkande fallfrukt.” ”Slitgöra med krattor och sopsäckar.” ”Gråhet, förlamande gråhet.” ”Preludium till årets frånfälle.” ”September, oktober och november.” ”Vartenda år.” ”Vartenda århundrande.” ”Vartenda årtusende.” … Fortsätt läsa →

I dag diskuteras narcissism eller narcissistisk personlighetsstörning en hel del. Fenomenets omfattande popularitet beror nog på att så många av oss i olika sammanhang har stött på människor med den typen av personlighetsstörning. Störningen finns hos 1-2 % av befolkningen, … Fortsätt läsa →