“Jag lever för kärleken!” hojtade jag. “Och möjligheterna! Jag måste älska, jag måste drömma, jag bara älskar bubbellyckan i allt som kan vänta bakom nästa krök!”

Sambon, som är mera allvarstyngd och realistisk till sin läggning såg bekymrad ut. Jag misstänkte att han tyckte att jag var knäpp i bollen, att han tänkte att livet till sin grundnatur är sådant att man måste förankra tillvaron i det faktiska.

“Ja”, sa han tveksamt. “Kärlek behöver vi alla, vi har våra olika sätt …”

“Precis!” fortsatte jag och kände hur kinderna rodnade i iverfärg. “Du vet, vi behöver älska och älskas, vi behöver vakna så lyckliga att det spritter i tårna, vi ska vattnas med kärlek, växa av hoppet, landa i det vi vill uppnå.”

“Åh”, svarade sambon och klappade mig lätt på handryggen. “Jag är mera en funderare. Vad är lycka, finns den ens? Jag menar, annat än i stunden.”

Mannen såg så skör ut, så sorgsen.

          *     *     *     *     *

Vi har levt ihop såpass länge att vi har kommit att likna varandra. 

Ibland har jag tagit till mig en del av hans saktmodsrealism. Jag mår inte bra av den, jag blir grå och sur och själskrympt och påminner mer om Mårran än Lilla My.

Min kära Snusmumrik har uppenbart tagit till sig en del av drömverkligheten och även om den skrämmer honom tror jag att han trivs med att sakta segla fram i det turkosblåa havet där solen skiner och horisonten lockar.

Det klär honom. Jag känner mig nykär, om och om igen, seglar med på färden, hoppar och dyker, breder mackor, serverar te, tänder hans pipa.

          *     *     *     *     *

Nu drömmer vi tillsammans.

Drömmarna är nästanrealistiska, de går att förverkliga, det är där vi träffas.

Vi drömmer om husköp i Frankrike.

Vi är ense, huset får gärna vara gammalt och charmigt, vi är beredda att renovera.

Det är så spännande! Efter idogt surfande på nätet har vi hittat två möjliga hus. De är olika till sin karaktär, de är olika belägna, de har olika görligheter. Det ena, i utkanten av en mindre stad, ligger i hörnet av två mysiga gator men i närheten av ett mindre mysigt område med stora kontorskomplex. Huset har en ljus affärslägenhet på nedre botten. Woweffekt, för där kunde sambon ha sin ateljé och jag min skrivarlya! Ett tjusigt utrymme där vi kunde sälja hans konst och mina böcker, ordna utställningar och retreater och mycket mer.

Det andra huset ligger mitt i en liten, vacker by på landet. Huset är mindre, men tillräckligt stort. Det är ännu äldre än det första, alltså urgammalt enligt finska mått. Absolut ljuvligt och med god tur går den oinredda vinden att fixa till två rum och badrum, möjlighet för B&B, alltså, fast den möjligheten finns förstås också i stadshuset. I vågskålen finns annat, naturen, de gamla sevärdheterna, bykrogen, det lokala bageriet, charm, charm, charm – och inte minst romantik.

          *     *     *     *     *

Drömmar är underbara! 

I synnerhet om de, åtminstone nästan, går att förverkliga. ❤

• Alla teckningar är gjorda av @ericleraillez https://www.e-mage.fi/works/my-landscapes/

• Jag har skrivit tre böcker. Den första, I hundarnas timma, är nordic noir, de två följande, Strass och Glimmer är feelgood.