Henri Matisse – The Fall of Icarus, 1943

i ljusgröna lundar, i knoppdoft
av sommar, i björkskog runt
blommor på böljande ängar,
kring stränder så lena mot
de ljusaste sjöar; jag färdas
på vägar av sand och av
trängtan, i sol och i
tröst

i djupmörka nätter som
doftar av vete, i glasisad
vinter bland utfrusen lätthet, i
känslor, i nöd och i
lust; i fägran
stor

drar vidare genom
upplysta städer, gator
av asfalt, bland höghus
och fönster, kring
kommers och saknad,
korvstånd och krogar, vimmel;
jag spelar min invanda
gatumusik

och kylan så intensiv, exploderar
där inne inre, stickade vantar
med avklippta fingrar, rockar
och kappor, mössor och
luvor, märken, etiketter och
alla barn, alla mammor och pappor,
familjer

alla drar vidare, skiter väl
jag i, alla andra på vandring men
jag helt tvärtom och
sommarens sjunger sitt vemod;
våren är ljusast och
jag gungar i hösten, den…