”Han lät kraften från ovan gå rätt in. Naken, stark och vacker med svidande brunbränt skinn stod han med armarna lyfta mot solen och tog emot ingivelsen.
****
Ögonblicket var högtidligt och gjorde honom större än han någonsin hade varit.
Han sjöng.
Sången letade sig fram ur djupet av hans själ och den var sällsam och klangen var gammal och lät som om den kom från århundraden tillbaka. Han sjöng så mäktigt han kunde och han sjöng Ave Maria och hur han kunde den storartade operan visste han inte. Han sjöng ur det som måste finnas, måste födas. Han sjöng om sin kraft och om sin storhet och han sjöng om att vara utvald …”

Ur min roman / e-bok I hundarnas timma (Danje Förlag)

https://www.youtube.com/watch?v=sGr6B6Rp4PU