En gång vann jag en dikttävling kallad ”Diktmaraton”, temat var Blå Stunder. Mitt bidrag bestod av fyra dikter, här under den första.

Snart en sommarnatt, djupblå

På verandan bordet
ännu delvis dukat, glas
och vin, ljus på den vita duken
Genom fönsterglasen skymningen

snart en sommarnatt,
djupblå

I det blåa vaknar tiden, vaknar
till en tidlöshet. På stranden dansar
kvinnan, dansar vit
mot det djupblå
dansar, snurrar, virvlar,
ler

Farfar tar en klunk av vinet,
i hans sinne
Det hon inte ser