”Danse macabre”

En smått makaber tankelek (mininovell av Martin Glännhag):

Den mänskliga artens existens ligger till större delen i det förflutna. Den förgångna tiden ökar ständigt medan nuet förblir samma korta ögonblick. Framtiden existerar endast när den övergår i nuet och omedelbart därpå blir förgångenhet. Den ojämförligt större delen av mänskligheten är också den som redan har avlidit. Således existerar människorna, med några individuella anomalier som undantag, i det förgångna såsom döda. Logiskt och statistiskt är resonemanget ovedersägligt eller för att citera några ord som självfallet yttrades av en död människa i det förgångna: ”Vi är döingar på permission.”