Reidar Särestöniemi – Lapin syksy

”Höst…”
”Tröstlöst.”
”Sannerligen.”
”Säkerligen.”
”Oundvikligt.”
”Outhärdligt.”
”Mörkt.”
”Kallt.”
”Fuktigt.”
”Blåsigt.”
”Regn och frost.”
”Rasslande löv och stinkande fallfrukt.”
”Slitgöra med krattor och sopsäckar.”
”Gråhet, förlamande gråhet.”
”Preludium till årets frånfälle.”
”September, oktober och november.”
”Vartenda år.”
”Vartenda århundrande.”
”Vartenda årtusende.”
”För evigt och alltid.”
”Amen.”
”Nej! Nu får det bli ändring! Bort med årets dystra slut och dessa fördömda höstdepressioner! Vi ska bryta de järnband som skapats av naturens cykler och kulturens sedvänjor.”
”Hurdå?”
”Vi vänder på ordningen. Året ska börja med hösten och sluta med sommaren. Då föds året i multnandets jäsning och dör i strålande solsken.”
”Logiskt, optimistiskt och föredömligt progressivt!”