Ur romanen ”I hundarnas timma”

På båten hade en pianist spelat och Magdalena hade lyssnat på musiken sippande på en Dry Martini. Hon hade varit uppspelt av att våga bryta de outtalade regler hon vuxit upp med. Det ansågs inte riktigt fint att en dam reste ensam. Ännu värre var det om en ensam dam besökte barer. I synnerhet om hon var vacker.
Magdalena ville verka blasé och nonchalant. Hon njöt av det nästan förbjudna och ägnade omsorg åt att se blyg och ljuv ut. Hon tittade ner och lät sina karmosinröda läppar omsluta glaskanten. Pianisten hade bjudit henne på ett glas champagne med en blinkning ackompanjerad av orden:
”For the spirit of forbidden love”.
”Oh, thank you, Sir”, rodnade Magdalena klädsamt. Det var första gången hon hade blivit uppvaktad av en färgad man.